de Thorey - en familjehistoria i fyra led
Minnesvärda begravningar
  • Lord Newborough


  • Polen
  • Lästips
  • Stalins order om avrättning av polska officerare.
  • "Lögnen om Katyn" av Elzbieta Jasinska Brunnberg.
  • Maria Pamer 1919-2007. av Annika Beijbom.
  • "Jag minns dagen när Stalin dog..." av Andrzej Olkiewicz. - PDF, öppnas i nytt fönster.

  • Maria Pamer

    Överlevare med sprudlande personlighet.
    ur DN Familj februari 2007


    Maria Pamer, född Wojewodkó, har avlidit 87 år gammal. Hennes närmaste är sonen Karl och barnbarnen Annika och Emilie.

    Maria föddes på ett gods i dåvarande östra Polen 1919. Då ryssarna närmade sig österifrån tvingades Marias far Anton att lämna egendomen och gömma sig i skogen. Ryssarna brände ned gården, Marias far dog i sviterna av en lunginflammation och familjen bestående av mor Ludwika, storasyster Irena, ett år gamla Maria och deras ukrainska njanja (barnflicka) tvingades fly västerut med häst och släde i vargavintern. Resan västerut tog drygt sex veckor och alla överlevde färden, kylan och farorna till trots.

    När Maria var nio år gammal blev hon föräldralös då hennes mor dog i gallsten och mostern tog över vårdnaden. Mostern var gymnasielärare och sporrade Maria till hårda studier och studentexamen och därefter juridikstudier vid universiteten i Warszawa och Vilno (Vilnius).

    Hitlers invasion i Polen 1939 fick Maria och hennes syster Irena att engagera sig i den polska motståndsrörelsen. Maria skottskadades i benet av tyska styrkor då hon för att undvika en passkontroll vid en gränspostering hoppade av ett tåg innan det stannade. Den gången överlevde hon tack vare en polack som gömde Maria hos sin syster tills skottskadan behandlats.

    Under upproret i Warszawa i augusti 1944 försvann systern Irena och Maria arresterades av tyskarna och fördes till Auschwitz som politisk fånge. En gång stod hon naken i nio timmar i kö till gaskammaren. Det kom nya order från Berlin och hon överlevde. Precis som i Marias barndom kom ryssarna åter från öster och krigsfångarna i Auschwitz skickades vintern 1944 i väg på det som kom att kallas dödsmarschen. Maria och hennes medfångar fick gå till fots till förintelselägret Bergen-Belsen. De flesta dog på vägen. Befrielsen var nära i Bergen-Belsen i april 1945 när Maria ännu en gång klarade livhanken med en hårsmån. Hon hade tre sorters tyfus, vägde 31 kg och ville besöka sjukstugan där hennes bästa väninna Sofia låg. Maria kunde inte gå, bara krypa. När hon kom fram till sjukstugan försökte hon trevande häva sig upp mot dörrhandtaget men var så utmärglad att hon inte orkade hålla sig kvar i dörrhandtaget. Samtidigt gick en tysk officer förbi som drog sin pistol för att skjuta Maria. Skottet gick av samtidigt som Maria tappade greppet om handtaget och föll ned mot marken. Officeren, övertygad om att hon var död, stoppade tillbaka pistolen i hölstret och gick vidare.

    Bergen-Belsen befriades av brittiska allierade styrkor i april 1945; bland dem fanns en polsk läkare som upptäckte att Maria levde och remitterade henne till en belgisk-flamländsk fältläkare som räddade livet på henne. År 1946 fick Maria och hennes bästa väninna Sofia möjligheten att komma till Sverige och Malmö genom FN:s försorg. Sofia fortsatte så småningom till Amerika men Maria valde att stanna i Sverige. Första anhalt i Sverige blev som arbetskraft hos en potatisbonde i Skåne där alla sov i papperslakan i trevåningssängar.

    Samma år gifte sig Maria med Gunnar och ende sonen Karl föddes 1947. Gunnar och Maria gick skilda vägar 1950. Maria gifte om sig med Ludwik Pamer 1954. Ludwik delade Marias öde, han var polsk motståndsman och hade suttit i ryskt fångläger och gick bort redan 1964.

    Maria var vänfast och gästfri och var en sprudlande personlighet, full av livsluft och humor. Hennes detaljminne och berättarförmåga bidrog till att hon alltid var full av fängslande berättelser. På begäran kunde hon citera Ovidius eller böja oregelbundna verb – på latin – långt efter sin 80-årsdag. Hon berättade gärna om hyss under flickskoletiden i Warszawa och om förklädnader under tiden i motståndsrörelsen. Marias fötter vittnade om att hon haft träskor med spikarna inåt i koncentrationslägren men sina själsliga sår talade hon sällan om.

    Eftersom Maria tidigt blev föräldralös och miste sin enda syster under upproret i Warszawa kom familjen i Sverige att bli hennes mittpunkt. I Sverige var hon verksam på pastorsexpeditionen i Köping, ett pälsföretag i Tranås och dåvarande Pressurklipp i Stockholm. Maria som överlevt tysk och rysk invasion och två koncentrationsläger dog stillsamt på Danderyds sjukhus fredagen den 9 februari 2007.

    Annika Beijbom, barnbarn.